Matchrapport Åtvidabergs FF-Örgryte IS 1-0

I en match med en hel del halvhyfsade lägen, men inga målchanser besegrade Åtvidabergs FF Örgryte IS med 1-0. Åtvidabergs mål gjordes av Daniel Johansson i den åttiofjärde minuten efter en retur på en frispark från Kristian Bergström. ÅFF:s mittfältsstrateg och härförare hade därmed en matchavgörande betydelse för tredje matchen i rad. För ÅFF betyder målet att laget fortsätter att vara obesegrade efter tre omgångar och att man nu går upp i serieledning med en match mer spelad än övriga lag. Målet innebar också att ÖIS släppte in sitt första mål för säsongen och laget nu kan tappa mark gentemot övriga topplag.

Örgryte inledde annars bäst och höll bollen inom laget samtidigt som Åtvidaberg föll tillbaka och tillät ÖIS att rulla runt bollen i egen backlinje. Även om ÖIS hade mycket boll inledningsvis hade laget oerhört svårt att skapa något tryck i sista tredjedelen och det går inte att tala om att laget skapade några egentliga lägen, än mindre målchanser. Det såg stundtals ut som att de båda lagen hade bestämt sig för att trycka ihop spelet i mitten av planen. Örgryte hade till exempel gett "superköttaren" Martin Dohlsten en plats på mittfältet på bekostnad av Pavel Zavadil som hade flyttats ut på vänsterkanten. Allt för att göra det så svårt som möjligt för motståndarlaget att komma till lägen centralt i banan. De lägen som skapades under den första halvleken kom också till genom spel på kanterna. I ÖIS var det framförallt Björn Anklev som utmanade och kom runt medan ÅFF hade ett bättre kantspel där både Jesper Arvidsson, Alexander Zaim och Haris Radetinac skapade en del tryck och lägen vilket ledde till att ÅFF hade ett rejält övertag i hörnstatistiken matchen igenom.

Om vi ska vara riktig ärliga mot oss själva och mot matchen så måste det sägas att det under den första halvleken inte skapades en enda helgjuten målchans. Enda behållningen i den första halvleken var kampen på mittfältet och den mellan ÅFF:s ytterback Jesper Arvidsson och ÖIS:s yttermittfältare Björn Anklev. En mycket jämn kamp där de bägge herrarna turades om att snurra up varandra. I slutänden drog nog ändå Arvidsson det längsta strået.

Inledningen av den andra halvleken hade inte heller så mycket att bjuda på även om det såg ut som att ÖIS nu försökte spela lite rakare Bland annat hade både Boyd Mwila och Patrik Elmander var sin chans att ta sig igenom ÅFF-försvaret men bägge gångerna var ÅFF-försvaret på hugget, lyfte linjen och ställde ÖIS:arna offside. ÅFF å sin sida verkade mer satsa på att rulla runt för att med hjälp av yttermittfältare och ytterbackar måtta bollar in i straffområdet där Oscar Möller och Haris Radetinac slet som ilskna tjurar mot Dennis Jonsson och Marcus Dahlin.

I den åttiotredje matchminuten kommer matchens bästa målchans när Christofer Bengtsson slår en tjongboll djupt in på Åtvidabergs planhalva. Till en början ser det inte ut att bli något av läget utan ÅFF:s back Erik Moberg ser ut att ha kontroll på läget. Men så helt plötsligt dyker Boyd Mwila upp som skjuten ur en kanon, meter för meter tar Mwila in på Moberg och i samma stund som bollen når ÅFF:s straffområde är Mwila ifatt och förbi Moberg. Mwila stannar bollen med yttersidan och väntar in backen, rycker sedan in i banan och får på ett bra skott i närmaste hörnet men ÅFF:s målvakt, Henrik Gustavsson, får till en riktigt bra reflexräddning.

Minuten efter Mwilas jättechans får ÅFF en frispark till vänster utanför ÖIS:s straffområde. Som så många gånger förr går Kristian Bergström fram till bollen och drar till en hårt skruvad frispark in i högen av spelare framför Dick Last i Örgrytemålet. ÖIS-försvaret lyckas inte få undan bollen utan ÅFF:s Daniel Johansson lyckas få en tå på bollen som letar sig in bakom Last. 1-0 till ÅFF. Inte ett dugg rättvist sett till matchen så långt. 0-0 hade varit det enda rättvisa resultatet i denna match.

Direkt efter målet går Örgryte över till en trebackslinje och tränare Janne Carlsson flyttar upp mittbacken Dennis Jonsson som central anfallare. Ett taktikdrag som inte för med sig någon nytta eftersom det enbart betyder att ÖIS får förlita sig på långa bollar från så finkänsliga passningsläggare som Christofer Bengtsson, Marcus Dahlin och Anders Prytz. Om ADVVOS berättar att ÖIS under slutet av matchen inte skapar en enda målchans, blir ni förvånade då? Nej, vi kunde just tänka oss det.


Läs även andra bloggares åsikter om Fotboll, Superettan, Åtvidabergs FF, Örgryte IS