I dagens Punkt SE kan vi läsa om hur slätstruken och tråkig årets version av superettan är. Bland annat uttalar sig Andreas Alm om att man nog får se det som en naturlig följd av att Norrköping och Sundsvall lämnat serien om medias och publikens intresse för serien droppar i år. Att se på superettan som intressant för att den alltid producerar nya talanger, så som Richard Henriksson gjorde i söndagens sändning av Fotbollskanalen, är inte att tala om utan här är det kvällstidningsspråk som gäller; superettan saknar stjärnor alltså bryr vi oss inte. Så enkelt är det med det.
Lite ironiskt så listar Punkt SE, på samma sida som artikeln om superettans tråkighet, tre profiler i superettan. ADVVOS kan nu ge er denna heta lista:
3. Zoran Lucik, Qviding FIF
Citatmaskinen är tillbaka i svensk elitfotboll! Yee-fucking-hoo! Not. Mannen som såg sig själv som guds gåva till svensk fotboll är tillbaka med sin naiva spelidé. Men det är klart, sett ur ett medieperspektiv är det givetvis underbart att "kontroversielle" och "frispråkige" Zoran är tillbaka. Äntligen kan vi få lite skandaler som piggar upp.
2. Mattias Asper, Mjällby AIF
Att den tvåfaldige sm-guldmedaljören och förre landslagsmålvakten vänder hem till Listerland för att avsluta karriären är tydligen stort (i Stockholm). Vi andra med lite insikt i superettan undrar varför man inte valde Albin Ekdal, Ricardo Penella, Christian Bergström, Gustaf Segerström, Aziz Corr Nyang eller Erol Bekir istället för en gammal avdankad AIK:are. Javisstja, det var ju det här med Stocktown.
1. Marcus Allbäck, Örgryte IS
OK, vi ger er den Punkt SE. Allbäck är det största som har hänt superettan sedan Zlatan och Kim. För att parafrasera den gamla ÖIS-banderollen, Mackan är gud och Superettan är vår religion!
Läs även andra bloggares åsikter om Fotboll, Superettan, Marcus Allbäck, Mattias Asper, Zoran Lukic, Fotbollskanalen, Richard Henriksson, Andreas Alm
onsdag 9 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar